|
3 | |||||||||||||||||||||||||||
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||
Teorin HRF |
||||||||||||||||||||||||||||
1. Funktionella utgångspunkter | ||||||||||||||||||||||||||||
2. Positionalitetsbegreppet | ||||||||||||||||||||||||||||
3. Hjärn- och rörelsefunktion | ||||||||||||||||||||||||||||
4. Forskning efter biomekaniska principer | ||||||||||||||||||||||||||||
3. Hjärn- och rörelsefunktion
|
||||||||||||||||||||||||||||
Uppfattningar över modulair organisation av hjärnan är moderna.. Dessa delar och följer vi inte. Israel Rosenfield ("upptäckning av minnet" SUN 91) skriver: "Många, om inte alla psykologer och neuroforskare, är idag övertygad om att hjärnan är uppbyggd av olika moduler (enheter).Dessa är mer eller mindre anatomisk lokaliserad"." Så att var hjärnan kan utföra olika uppgifter ,som är varandra oberoende av varandra. Dessa olika uppgifter tillsammans åstadkommer ett mål eller huvuduppgift. "De har nästan lyckats att skapa en dogm" Redan 1970 trodde J.J.G. Prick (Nederlands handboek voor psychiatrie 4e del) att detta var en övervunnen ståndpunkt." Insikter som gäller den funktionella lokaliseringsmodellen i hjärnbalken är övervunna idag". "Idag erkänner man i stor utsträckning att i hjärnbarken inga psykiska eller kroppsliga aktiviteter är "lokaliserade" och att de inte som sådan "tillhandahålls". Vi har flera gånger lagt märke till att mänskligt existens sin egen cerebral - fysiologiska organisation "tillverkar"… " Det finns 3 forskningsområden , där modulhypotesen ånyo har kommit till användning. -1 Klinisk forskning av specifik funktionsförlust av väldokumenterade hjärnskador. -2 Forskningen där man jämför `hjärnan och dator på ett allt för simplistiskt och `tjänande`sätt, med tanke på hjärnans verkliga funktion.( förr ersatte man dator med, ångmaskinen, telefoncentralen mm). -3 Användandet av hjärnscanteknik (PET/MRF) för att leta rörelse- och vet- funktioner, som skulle ligga i de visade, färgade, områden.. Ett antal, tidigare nämnda, hjärnforskare bevisar att de ofta omnämnda modulhypotes inte är rätt. 1999 Varnade docenten i neurobiologi F.H. Lopes da Silva….. emot dessa uppfattningar. Gäller det vital beteende ansluter vi oss vid Edelmans (1978) teorier. `Neural Darwinism1987` `The remembered present 1989` `Bright air, brilliant fire: on the matter of the mind 1991` Tillsamman med G.Tononi):`A universe of consciousness 2000` "Ut ifrån fullständig omedvetna fysiska erfarenheter, vilka primärt besvarar en evolutionär selekterade lust- och olustupplevelse, har subjektet upptäckt vissa vitala värden i sin omgivning." Edelman talar om att i hjärnan bildas s.k. `global mappings `, vilket vi översätter till `överlappande kartkonfigurationer` . Vilket innebär att det handlar om odelbara, komplexa nätverk , varav det ständigt deltas av cellgrupper i hjärnan, cortex, mellanhjärnan, lillhjärnan, hjärnstamskärnor. Viktigt därtill är alla förbindelserna mellan dessa cellgrupper, som dessutom har fram och tillbaka riktning. Edelman kallas de `reentry`. Det viktigaste är att iaktta och att röra sig i dessa överlappande kartor olösliga förbindelserna. Detta är ett funktionell dynamiskt system, där det å ena sida iakttagande är beroende av rörelsefunktioner och å andra sidan är det som har iakttagits bestämmande för rörelsespecifikationerna. (Det finns även klara lokaliserade, funktions specialiseringar i de deltagande cellgrupperna. Dessa specialiseringar leder endast till beteende om de är knutna till dessa aktuella överlappande kartor. Specialiseringar är således beteendemoduler som om väl förbunden med varandra och alla andra icke specialiserade områden tillhörande dessa kartor, kan leda till specifik beteende. Dessa specialiseringar är inte en beteendemodul. Dvs. att dessa bitar inte tillsammans blir till en pussel, som i kontakt med varandra, leder till ett specifik (förutbestämt) beteende. Av stor vikt i HRF´s teoribildning är dessa hjärnkartor som bildades vid inlärandet av omätliga hållnings- och rörelsefunktioner som vi utför till vardags, såsom: gripa, känna, cykla, balansera osv. Efter läroprocessen är har hela beteendemönstret lagrats i dessa kartor. Lagrad är avstämningen mellan alla kinetiska funktionsaspekterna i de olika kartor, samtidigt med en svarande på de aktuella omgivningsaspekter, så att relationen mellan kropp och omgivning liksom sammansmälter till en symbiotisk enhet.. Iakttagandet är i detta fall inte analyserande längre och inte heller medvetet. Det som i ett litet ögonblick iakttages är inte omgivningsstrukturen i sig, men den där på svarande kroppshållningen. I sin senaste bok lägger Edelman vikt på att de aktuella hjärnkartor, efter genomgången inlärandet,, inte längre är del av de komplexa kortiko-thalamiska klusters , som ligger till grund för medvetna erfarenheter De är fastlagd på ett sådan sätt i kärnorna i mellanhjärnan och i lillhjärnan, att de kan aktiveras därifrån. De är på så sätt isolerad. Dessa rutiner kan aktiveras omedvetet, så fort de aktiveras utifrån en medveten intention. van Cranenburg (i Neurowetenschappen- een overzicht 1997) beskriver han en liknande isolering. I vuxen ålder spelar å paleonivå (vi: " basala kärnor se ovan) en viktig roll vid rutiner: komplexa beteendemönster kan bli tanklös utförda.(sida 93) Han talar om " mönstergeneratorer"(sida 168) i de basala kärnor för automatiserade komplexa handlingar. Främst över stratium (som omfattar många kärnor) säger han: "Kroppens projektion hittar i viss mån på den primära motoriska barken.") Den kortikala (hjärnbark) organisationen förloras inte i stratium. När det gäller kinetisk avstämning säger han (2000 sida 168) att många ofta använda kopplingen ligger färdiga på spinalnivå.(koordinations strukturer). Edelman skriver över detta: "De uppkomna funktionella isoleringen är idealisk för att ge de neurala interaktioner ett optimal förlopp. Detta för att interaktioner med resten av hjärnan inte längre finns. Vid en persisterande excentrisk positionalitet blir den funktionella isolering hotat och därmed försvinner den åstadkomna optimering. Det verkar som det har uppstått "ett inbrott" i dessa komplicerade nätverk var igenom det autentiska försvinner. Det uppstår en situation där subjektet (människan) objektiverande lägger märke till fel signaler). På så sätt används rörelseapparaten felaktig. Samtidigt uppstår en ofta omedveten otrygghet vilken stressapparaten på ett kroniskt sätt låter förbli i larmfasen. Somatisk uppstår det små kriser (som en ont cirkel) som dessutom varandra förstärker. Element i detta är: icke adekvat muskulär spänning, dysfunktionell position av skelett segment, vävnadsanomalier, autonoma reaktioner på detta, förstörda cerebrala närverk, humorala förändringar (sannolikt viktigt för endorfinreglering). Effekterna av denna somatisk ångest är mycket påfrestande, men ofta för små var för sig för att kunna kartläggas vid normal medicinsk diagnostik. I nosologiska (=sjukdomsspråk) termer hittar man "ingenting". I brist på annat kan man komma fram en `psykosomatisk sjukdom`) och alla därtill knutna dualistiska interpretaioner. Terapeuten HRF har lärt sig iaktta effekterna av persisterande excentrisk positionalitet genom reaktionerna i vävnaden, skelettsegment på taktila kommunikationsformer.. Terapeutens behandling skall således vara inriktad på denna excentriska positionalitet och på ett återställande av den centriska positionaliteten. Översättning : Aljo Weijl. 03-04-2004 Copyright: C.G.de Graaf / A.J.A.Verberk/Institutet HRF. 12-2001 |
||||||||||||||||||||||||||||